Text: Linus Larsson och George Gonzalez-Rivas
Översättning och bearbetning: Johan Wikberg
Linus Larsson och George Gonzalez-Rivas visar hur man kan arbeta med begreppet informationselement, infel, för att avslöja det verkliga informationsflödet i företagets processer och upptäcka och eliminera den moderna tidens slöseri.
Ingenjörers jobb är att lösa problem. Information är deras valuta, och den huvudsakliga beståndsdelen i arbetet. Processer, projekt och organisationer är abstraktioner för att koordinera och mäta hur de använder information för att lösa problem. Implikationen är att de flesta processbeskrivningar och -diagram visar linjära processer eller en kombination av linjära processer eller utvecklingssteg – ställen där processen antingen kan förgrena sig (”beslutsdiamanter” i flödesschemat), eller olika ställen där delprocesser går parallellt. I samtliga fall antas arbetet ”gå framåt” längs någon av de beskrivna processvägarna.
Men i verkligheten kan ett så förenklat exempel bara skrapa på ytan av till exempel dagens produktutvecklingscykel, med dess dussintals eller till och med hundratals möjligheter till iteration. En del är planerade iterationer, som när man i en tidig utvecklingsfas prövar sig fram och flera gånger går tillbaka till ritbordet. Men många iterationer är också oplanerade – resultat av ny information, designfel, förändrande antaganden, olämpliga arbetssekvenser eller dålig kommunikation.
När den sortens iterationer bygger på uppgifter som ligger nära varandra i arbetscykeln är skadan relativt lokal. Men ofta uppstår de långt ifrån varandra i cykeln, kanske i olika avdelningar på företaget. Ansvarig personal kanske då inte står i god kommunikation med varandra. Ibland känner de inte ens till detaljerna i varandras arbete.
Då uppstår inte bara omarbete mellan de båda aktiviteterna utan också sannolikt en betydande mängd omarbete i alla aktiviteter där emellan. Det omarbetet är idag dolt och svårt att se. Det är lätt att föreställa sig en produkt som går igenom den cykeln många gånger, medan den ursprungliga defekten och alla dess bieffekter sakta upptäcks och jobbas bort.
Innan vi hade webben producerade vi dokument på papper. Skrivandet för hand eller på maskin dikterade en sekventiell hantering av arbetet. Sedan exploderade webben och en uppsjö andra verktyg som accelererade allt dramatiskt. Mejl och elektroniska filer ersatte kuvert och arkivskåp. Vi kunde få information till stöd för vårt arbete väldigt snabbt, och från olika källor på olika ställen. Informationen blev nätverkad och för det mesta osynlig. Kollegorna kunde inte längre se om du hade mycket att göra genom att se hur mycket papper du hade på skrivbordet.
Men de här osynliga kommunikationsnätverken hade sina egna problem: överbelastning, flaskhalsar, flöden som gick utanför den tänkta arbetsgången, versionskontroller, dubbletter och så vidare. Nu rör vi oss mer och mer mot webb 2.0. Samarbete är praktiskt taget synonymt med webb 2.0 då så många av dagens verktyg och sajter försöker förbättra arbetsflöden och synergier mellan kunskapsarbetare.
Företag som anammat mikrobloggande internt har till exempel upptäckt en väldigt positiv effekt på informationsöverföringen mellan olika avdelningar. Tekniker kan få höra om nya produktidéer från marknadsavdelningen långt tidigare. Man kan förvänta sig mindre dubbelarbete, bättre planering och bättre överlämningar, och framför allt ett förbättrat samarbete. Och det är bara ett exempel på ett webb 2.0-fenomen.
Sida 1 / 4
Den här artikeln har 0 kommentarer:
Freddie Larsson, CIO, Xdin:
Håll koll med våra
I IDG:s stora pdf-shop kan du köpa artiklar och hela tidningar i digitalt format.